malinlonnqvist

Länge sen igen nu, som vanligt. Jobbar fortfarande på som fan, men i helgen har jag varit ledig i alla fall. Tycker om mitt jobb, mina sköna kollegor och att springa runt bland alla mina fina blommor haha. 

Förutom jobb och kneg har jag hunnit med massa annat på senaste tiden, lite för mycket kanske. Vet inte om jag inbillar mig men känns som jag börjar få tillbaks mina gamla älskade utmattningssymptom.

Förrförra veckan var hursomhelst helt magisk. Dansgala, det bästa i hela världen. Och denna, min sista någonsin, blev faktiskt långt över förväntan till och med. Var som en dröm hela kvällen, kan inte fatta att jag har turen att ha nåt sånt här i mitt liv. Som gör mig så lycklig, som ger mig så mycket. Så mycket liv, energi, kärlek. Som får mig att kämpa så hårt, som får mig att hitta mig själv, hur vilsen jag än är. Finns vissa tillfällen, då jag står på scenen framför ett hav av människor, bländad av strålkastarna, när jag bara känner att nu. Det är nu jag lever. Allt annat kan fara åt fan, detta är vad jag gör, detta är vad som spelar nån roll. Och nu ska jag ge allt jag har och lite till för detta. Tårarna rann när veckan var över och jag insåg att jag hade dansat min sista dans på Alandica. Tränat för sista gången med min grupp. Blivit instruerad för sista gången av min underbara tränare. Herregud finns inga ord för hur ledsen jag är över att lämna det som varit mitt liv i 11 år. Men dansen i sig tänker jag aldrig lämna i alla fall, det är ett som är säkert.

Hoh, nu blir jag helt lipis igen. Över till något annat. Sen senast har jag hunnit med att käka middag med Hanna och Janina, förfesta i Hannas nya fina lägenhet, dra några utgångar, vissa mer lyckade än andra. Har haft en så jäkla mysig vinkväll en torsdag med Celinda, solat och catchat up med saknade Ronja, köpt studentmössa, mojsat med Isac, garvat med Saine och hängt hos Anna med lite fina brudar. Fytusan vad mycket roligt jag hunnit med inser jag!! Senaste helgen var heeelt i en klass för sig den med men den får jag berätta om senare för nu blir detta inlägg för långt och jag måste rusa!! Ha det!

 

 

Hej! Livet flyter väl på. Ibland lättare, ibland svårare. Denna vecka är årets mest hektiska vecka på Rosenblads, så har fullt upp och jobbar för det mesta 8-10 timmar om dagen. Men är bra, tiden går så jäkla fort nuförtiden. Har blivit frisk från en skitjobbig hosta, så kan äntligen dansa ordentligt igen. Älskar dansen, blir helt HOOOJOJOJ!!!! Vill så gärna fortsätta med det på ett eller annat sätt när jag flyttar. Gjorde min dag igår att bara veta att balett väntade senare på kvällen. Vad mer då. Jag är riktigt trött. Fysiskt och psykiskt. Denna holme slutar aldrig förvåna mig heller, jag vill bort nu.

Nåja, ser i alla fall fruktansvärt mycket framemot helgen trots att den inte innebär någon ledighet. Två bästisar kommer hem från Helsingfors, det ska mojsas, det ska festas, osv. Blir så bra det. Sen ska det dock sys danskläder också.... Haha, årets största fasa, varje gång. Kan ej sy. Men dansgalan närmar sig och scenkläderna måste bli klara. Blir spännande att se. 

Nu ska jag käka och sen hänga med lite fina, ha det bra!

 

 

Kände att det var dags att ta sig samman och skriva nånting här igen, över en månad sen sist. De flesta som läser vet antagligen redan att mitt liv inte riktigt längre är vad det var senast jag skrev. Klart det inte är lätt att få hela sin värld omkullvält. Att tvingas gå ur ett förhållande som varat i två år. Går faktiskt inte att skriva i ett blogginlägg hur jobbigt detta varit. Gått igenom så mycket skit att jag knappt känner igen mig själv mer nu efter allt.  
Men jag har lärt mig. Har lärt mig vem jag litar på, och vem jag helt tappat respekten för. Men framför allt har jag lärt mig vilka mina äkta vänner är. Utan dem vet jag inte vad jag skulle ta mig till, de är de bästa en människa kan önska sig. 

Mina dagar har jag i alla fall fyllt med jobb och träning. Jobbar på heltid nu och det känns bra. Skönt att ha rutiner, något vettigt att göra och samla ihop pengar för allt som väntar i framtiden. Dansar sista veckorna på ÅMI, kan inte fatta att jag snart slutar på dansskolan som varit mitt liv i 11 år. Söker till universitet och drömmer om att lämna den här ön. Umgås med människor jag älskar, gör saker jag blir glad av. Har uppträtt för 1200 personer, firat födelsedagar, påsk och valborg osv, dragit lite för många cruisar för att ha gott samvete (miljökämpen tjena), hängt i Stockholm, nattbadat, stughängt. Om en månad tar jag studenten och då tänker jag göra det med ett äkta leende på läpparna. Livet får ha sina motgångar, det får trycka ner en riktigt jävla mycket. Men tänker se namnet på min sista dans på ÅMI som ett tecken; Victory. Tänker kämpa tills jag tagit mig förbi det här