malinlonnqvist

Alltså jag vet inte hur jag ska beskriva gårdagen. Jag skulle kunna beskriva i detalj hur vackert det var att se när ryssarna dansade, eller hur sjukt overkligt det var att stå bakom scenen och värma upp och göra sig redo att entra scenen, TILLSAMMANS med dem. Eller hur fantastiskt det var att få stå där på Alandica igen och ge allt inför en i princip fullsatt publik. Eller känslan när man kommer ut från scenen och den ryska dansaren som man beundrar mest av alla tar en snabbt i handen och säger nåt uppmuntrande. Kunde beskriva hur det var när jag såg samma person framföra mitt favoritnummer, som är så jävla perfekt och gripande att jag fick tårar i ögonen, kunde beskriva känslan av att det här livet, just då, med dem på scenen, är så oändligt långt ifrån mitt vanliga vardagsliv. Det här var någonting helt annat, det var så mycket STÖRRE. Kan verkligen inte förstå att detta händer oss, ÅMI-dansarna. Kommer leva i ett lyckorus hur länge som helst. 

Resten av kvällen var dessutom himla lycklad! Hade sjukt kul på Malins och Linneas fest, så tack!! Var så jävla härligt att bara blunda och dansa, dansa av sig senaste dagarnas stress, dansa bort allt annat, dansa ut all lycka.

Dansandet har dessutom fortsatt idag, med ungefär 3 timmar dunder. Sjukt roligt men nu börjar kroppen verkligen bli helt slut. Så nu blir det vila och mys med min finis hela kvällen. För imorgon börjar den om möjligt ännu större upplevelsen!! TURNÉ!!!!!!!