-> Alandica

Generalrepetitionen sket sig ju såklart, hade ingen ork alls över till något kallat utstrålning. Balansen for också åt helsike och själva dansen som vanligtvis brukar gå rätt bra gjorde mig den här gången så slut att jag kände mig som en 70-årig rökare efteråt, haha.
Aja, vid såna tillfällen gäller det att försöka göra som en bra dansare gör: Limma på pokerfacet och inte visa hur man mår egentligen! :) Och nu låter ju detta sjukt emo. Det är verkligen inte så att jag är ledsen, tvärtom, men jag mår bara jävligt risigt.
Anyway, nu blir det middag strax och sen iväg för att (som jag typ alltid skriver känns det som) uppleva de där underbara minuterna på scen, i strålkastarljuset!
Åh, hade förresten gjort vad som helst för att få återuppleva den här tiden förra året. Fick mitt livs första (och enda, haha) stipendium av musikinstitutet, jessus vad glad jag var då alltså!

Hur som helst, efter uppvisningen kommer sen resten av kvällen att spenderas med min Ida, vi lär hitta på nåt nice, som alltid. :)
Cya!
Vill ni kika lite turkisk magdans + massa andra framträdanden av duktiga unga musiker (HAHA, herregud vad kärringaktig jag känner mig nu), så är ni välkomna till alandica klockan 6 ikväll! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0