Att jag lyckas alltså...

Det jag kan säga om kvällens dansuppvisning är väl att den gick bra, men på nåt sätt lyckades jag åstadkomma en jävligt brutal krash med mitt huvud och mitt knä. Liten utmaning att dansa resten av dansen och se jätteglad ut med halva ansiktet bortdomnat, hahah! Fulast.
Nu sitter jag och chillar, fast jag absolut inte borde. Så får väl ta och sluta då. Om ca en timme ska jag iväg till dansskolan, ska repetera en skitjobbig dans jag fortfarande inte förstår hur ska gå på uppvisningen, känns tryggt..
Aja, cya! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0