what's worth the price is always worth the fight

Hej, jag är rätt så megalycklig just nu, fyfan vad allt känns braaa alltså!
Dunderdans i tre timmar hade jag nyss, och det var den roligaste träningen på länge! Är så jävla svettig nu, haha. Vi ägnade kanske en timme åt IMPROVISATION (stavning?). Alltså att man helt själv får komma på nån dans till en låt, och det var så DAMN underbart! Tänk er att göra det till Beyonce's Halo. Det var just vad vi gjorde.
ALLA känslor ut! Man bara kör slut på sig själv tills man inte orkar mer.
Spelar ingen roll vad man gör, man kan hoppa, flyga, rulla, kasta sig ner på marken, gråta, springa, snurra, tänja, ALLT! Var ju som hårdträning och psyk-terapi i ett.
Sen gick vi också igenom alla danser till nästa uppvisning, som äger rum första maj. Woho, det gick nog finfint.
Alltså, vad jag älskar det här. Dans är mitt liv!:)

Nu har jag nyss käkat lunch och nu kallar duschen. Sen ikväll far jag ut till Celinda och sover där somsagt, känner att det kommer tas en miljon fula bilder, garvas som fan och bloggas maybe? :D Nice kommer det bli iallafall.
Förresten, nu måste jag berätta om min fail när jag kom hem från dansen idag. Ytterdörren vår var låst, så jag ringer automatiskt på ringklockan och väntar. Då kommer jag på att min bror har ju stukad fot, och jag kan förfan inte låta honom springa och öppna! Så jag kastar mej efter nyckeln, rusar till dörren och sliter upp den, kastar mej in och gallskriker: "DU BEHÖVER INTE ÖPPNA DÖRREN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" ..... och får inget svar. Det var nämligen så att ingen var hemma. Hahaha, det tog ett tag för mej att sluta skratta åt mej själv där ute på trappan.

Nä men hörni, nu duschen! Hörs later



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0